Jag vill bli en tibetansk munk. NU.

Nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor….

Jag vill bli en munk… och bara äga kläderna/ lakanet som är virat runt kroppen.

Jag vill gå upp om morgonen, se dagen nalkas bortom bergen, känna tystnaden, känna hungern krypa i kroppen och höra gonggongen klinga i templet.

Nej istället sitter jag här, jobbar dygnet runt, stressar för att få hela ekorrhjulet att gå runt med jobb, hus, eget företag, barn, aktiviteter, bilar och trädgård. Jag äter oftast för lite och ibland på tok för mycket och fel, rör mig ingenting.

Närminnet är kasst och det är alltid stökigt hemma.

Jag undrar vad jag kommer minnas bäst och ångra mest när jag sitter där på hemmet och tittar tillbaka på livet.

(Risken är väl att jag är dement och ändå inte kommer minnas något!)

Bild lånad från The telegraph

Jag längtar efter enkelhet, att inte äga något och att få göra gott. Jag vill att mina barn ska bli självständiga, empatiska och insiktsfulla, jag vill ha sommar/ extrabarn, starta ett katthem, odla egna grönsaker…. och idag kom jag på idén att fly österut och bli munk.

En tibetansk munk med ett harmoniskt ansiktsuttryck och vänliga ögon. (Inte som nu otränad flobbig tvåbarnsmamma med stel nacke, allvarlig min och ögon som kisar och stirrar om vartannat).

Måste väl bara operera om mig till man först och se till att barnen går ut skolan, SEN kan jag tänka på mig själv och bli munk  🙂

 

Annonser

En kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s