Jag älskar dig…..

Jag var 23 år när min mamma gick bort i cancer. Pappa dog i cancer när jag var 17.

Det var precis idag, för 20 år sedan som jag satt vid mammas sängkant och tände ett ljus.
Ett ljus för att säga farväl och samtidigt tacka för att hon gjort det bästa hon kunde som mamma.
Hon blev bara 49 år.

Sista natten vid hennes sängkant var oerhört tyst och oändligt ensam.
Att lyssna på hennes tunga och långsamma andetag hela natten och samtidigt försöka hålla fast vid det lilla av mamma som fanns kvar.
Tankarna rusade i sorg, kaos och förtvivlan.

Mitt huvud vilade mot sängkanten vid hennes lilla hand.

Jag sa att jag älskade henne. Ord som tidigare varit svåra att säga i tonåren, man tog varandra för givet. Men nu jag sa dom.
Men hon svarade inte, hon låg tyst och orörlig i sängen… bara de långsamma andetagen hördes. Hon var redan långt borta…

Nattens mörka timmar gick över i morgon och himlen hängde som mörkgrå betong över hustaken.
Min kropp kändes förlamad och jag visste att det var sista gången jag fick känna mammas närhet och värme.

När hon släppte taget om livet, tog det sista befriande andetaget sprack solen samtidigt igenom de tjocka molnen, in på hennes säng på Ersta sjukhus.
Ett vackert minne som inger hopp om något mer än livet på jorden….
49 år gammal blev hon….. fortfarande full av drömmar och visioner.

Och jag skulle ge allt för att få träffa henne en gång till, höra hennes röst och krama om henne.

Jag saknar henne så ofantligt mycket.

Glöm inte att säga ”Jag älskar dig” till din mamma och pappa eller andra nära och kära. Man vet aldrig hur morgondagen ser ut, eller nästa vecka…. eller nästa månad.

Annonser

13 comments

  1. Åh så fint skrivet! 49 år är verkligen för ungt att gå bort. Min mamma avled vid 64 års ålder och det tyckte jag var alldeles för tidigt. Fina foton på din mamma och dig!

    Gilla

  2. Sorgen och saknaden efter älskade människor som gått före bär man alltid med sig. Du skriver fint om din erfarenhet. Kram till dig.

    Gilla

  3. Åh så oerhört tufft att förlora båda dina föräldrar i så ung ålder:-(. Jag förlorade min pappa vid 24 men kan inte förstå hur det också skulle vara att förlora mamma bara några år därifrån… Usch!!!! Tänk vad vi människor klarar av ändå… Det som händer vid tuffa mottgångar och sorg är att vi tvingas möta oss själva och vi får en ny lins att möta och se världen genom. Utan att ha veta detta så känns du så väldig varm och kärleksfull vilket lyser igenom i din vackra blogg… Tack för all härlig inspiration som är en skön motvikt till livet som kan vara alltför tufft i bland… All kärlek till dig!!!!

    Gilla

  4. Jag har under ett år sett både min mamma och pappa gått bort. Känner igen din beskrivning så det hugger till i hjärtat. Nu är jag i din ålder och det har varit jättetufft men kan inte ens tänka mig hur svårt det måste vara att bli själv i så ung ålder som du var. Det är min största ångest att det ska hända min man och mig något så vår dotter blir ensam. Man får en annan syn på livet på både gott och ont.

    Gilla

  5. @Maria….. Skickar en stor, varm kram till dig, så oerhört jobbigt att förlora dina föräldrar på så kort tid.
    På något sätt tror jag det hade varit jobbigare att förlora mamma och pappa nu mitt i livet – när jag vet hur mycket värt det är med föräldrar. När jag var yngre visste jag ju inte riktigt vad livet gick ut på, hur viktiga mamma och pappa var. Jag hade fullt upp av mig själv, min frigörelse, karriär etc. Men visst var det smärtsamt och tufft att stå och packa ner mammas liv i kartonger helt ensam i hennes lägenhet. Och jag känner som du…. min största ångest är också att det ska hända mig eller min man något så barnen blir ensamma. Hua!

    Gilla

  6. @Andrea. Tack för dina otroligt fina ord – de betyder jättemycket! Ja vi är såååå mycket starkare än vi tror och klarar av!
    All kärlek till dig! 🙂

    Gilla

  7. förstår kanske inte hur du kan känna dig men cancer är verkligen så oerhört skoningslös. fint skrivet om din mamma och din kärlek till henne. jag sa jag älskar dig till både mina föräldrar och syrran i går och hennes ungar

    Gilla

  8. Så sorgligt att förlora båda sina föräldrar i så unga år. Min pappa gick bort i cancer när jag var 37 och det vände upp och ner på hela min värld. Det är härligt att du har blivit en så go människa som du verkar vara. Din alla hjärtan kram värmde och här får du en tillbaka kram.

    Gilla

  9. Tack snälla Inger och Elin för era fina ord – otroligt varmt i hjärtat att ni tar er tid att kommentera och reflektera över livet. Stor hjärtlig kram till er!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s